Geologiklubben i Kristianstad existerade under styvt 12år.
Jag antar att det var ungefär mellan 1994-2006.
Först under namnet C4 ”KAGAN” ( Kristianstads Amatörgeologer Avdelning Nord ) och sedan under det lite mer klatschiga – Geolågorna.
Ordförande under samtliga år var min gode vän Jonas ”Falköga” Eriksson. Det finns inte ett fossil av rang i världen som undgår dennes skarpa blick. Han kan sniffa sig till en hel Trilobit på 2 km avstånd och hitta en halv hajtand i en ocean av kalksten. Jonas är vår researcher och strateg. En fena på att hitta bra lokaler.
Föreningen blomstrade under många år och jag tror att medlemstalet var uppemot 35-40 som mest.
Exkursionsprogrammet var omfattande och föreningen arrangerade regelbundet resor till Öland och Gotland.
Den medverkade på Geologins Dag och ett flertal andra större sammankomster.
Dessvärre urholkades föreningen med tiden och intresset svalnade. Som för så många andra föreningar var kanske det största problemet att hitta ersättare till styrelsebefattningar.
Detta tråkiga fenomen tycks fortsätta inom Geo-föreningsvärlden, även gamla fina LiMa är idag historia.
När föreningen slutligen upphörde, bestämdes det att vi skulle fortsätta med vår hobby, fast i ett lite mindre format.
Tord ”Jag gav den en jä***” Engfors var en ivrig och uthållig fossiljägare som gärna hängde på när det bar iväg.
Tord har många strängar på sin lyra, men en av hans mest framträdande egenskaper är att han iskallt kan frilägga en Trilobit med ett enda välriktat slag. Jag begriper inte hur han gör, men han har definitivt ”Gåvan”.
Dessutom är Tord en av de skickligaste preparatörerna som jag träffat, här finns tålamod som skulle kunna brytas i block.
På vår första gemensamma Gotlandsresa föll det sig så att både Jonas och Tord lyckades hitta den vackra och sällsynta korallen Goniophyllum pyramidale. Tråkningarna haglade över min uteblivna sökarlycka och som en blixt från klar himmel blev det självklart att vi skulle kalla oss Pyramidale-Gruppen.
Jag och Jonas tänkte kuppa en gång och döpa om oss till Astylospongia-Gruppen, men det blev aldrig av och historien är så intern att det knappast går att förklara den lite skruvade humorn i saken.
En annan Pyramidale-klassiker är att vi läste en artikel om fossilt bajs – koproliter, teorin gick ut på sammanhanget mellan storleken på fekalierna och djurets kroppshydda. Vi blev starkt frestade att skriva till artikelförfattaren och bestrida teorierna.
Vi tänkte hävda att vi genom självstudier hade kommit fram till av vi skulle vara ungefär 9 meter långa och det stämde dåligt.
Brevet skickades aldrig, tur kanske?
Pyramidale-Gruppen är idag ytterst välmående och ständigt på gång med nya äventyr. Våra resor präglas av mat och företrädesvis jäst eller destillerad dryck i rejäla portioner, humor, brödraskap och filosofiska diskussioner.
När vi var på Bornholm 2008 blev det lite dramatik när ett punkterat däck ställde till det rejält. Se bild.
En vänlig man utrustad med norra hemisfärens grymmaste hylsnyckelsats blev vår hjälte, när verktyg, fälgkors och mutterknackare hade gått bet. Någon timme efter den dramatiska bilincidenten, går jag ut på grunt vatten med händerna i fickorna, halkar till och slänger reflexmässigt ut bilnycklar och mobil i havet. Dessa hittas efter en stund till vår stora lycka. – Snyggt r*vplask, kommenterade Tord glatt.
Vi kommer att hålla på tills vi kör fast med Permobilerna!
Sammanslaget torde våra samlingar vara bland de mest kompletta privata.
